Gäster

Vi har fått gäster, dom kom i torsdags. Dom är gamla vänner till mamma och pappa, så gamla vänner att man inte vet om man ska skaka hand eller kramas när man träffas. Jag har typ knappt träffat dom sedan jag var 4 år och jag hade ingenaning vem dom var. Och när jag skulle hälsa på dom i torsdags så kramar Mamman om mig.. jag har ingenanig om vem detta är... jag hatar när et händer. 
Men iaf, dom har en son i 17 års åldern och en dottar i 6 års ålder eller ngnting liknande. Igår när vi var på uta på restuarang så pratar jag lite med lilla tjejen medans hon ritar, sedan får hon för sig att hon vill sova inne på mitt rum (när jag bara känt henne i 20 timmar...) och så går hon till min mamma och säger det och sedan frågar mamman mig, men jag vill säga nej men jag har fett svårt att säga nej till ett litet barn. och sedan börjar lilla tjejen att tjata och tjata och jtata på sin mamma att hon ska sova hos mig. Mamman som förtår att jag kankse inte vill dt säger nej (jag har inte såvit bra på typ två veckor och just i går kändes det so mom jag skulle svimma på lektionen för att jag var så trött) men sedan säger MIN pappa att det är klart att hon ska sova hos mig... jag hade redan förklarat för honom att jag var skit trött men varför skulle han tänka på mig och bry sig om att jag inte ville när en liten tjej står där. så jag förklarar än en gång att jag är trött. Sedan när vi kommer hem så försöker pappa igen, jag säger att jag inte orkar hålla koll på en liten flicka hela natten. och pappa blir så klart skit arg på mig för att han tycker att jag tvingar en vuxen att sova på golvet. (dom sover inte änns på golvet, dom sover på normala sängar som alexander har tagit av benen på för att det är hanns sängar.) sedan går jag in på mitt rum och byter om, bortar tänderna, tar bort smink och tvättar ansiktet. Jag tänker att jag kankse borde gå och säga godnatt även om pappa är sur. Så jag går till vardagsrummet och säger godnatt till mamma och då säger pappa det äckligaste han kan säga i dethär läget..
"jag tycker att du borde skynda dig till sängs för att du är aldelles för trött för att bry dig, du kan ju knappt stå, du borde sunka dig."
"okej" svarar jag och står kvar och forstätter prata med mamma
"nej asså skynda dig, du tvinger ju en vixen att sova på golvet för att du är så trött, skynda dig till sängs nu."
okej svarar jag ännu en gån men han bara fortsätter och säger ungeför samma sak tre gånger till. tillslut så går jag.. jag bara pallar inte. att han aldrig änns ska försöka förstå mig, jag hatar värkligen när han pratar för mig. ett annat exempel på det är när den lilla tjejen vid matbordet säger 
"jag vill ha vatten"
så svarar pappa
"nicola kan hämta det åt dig"
klart jag kan men inder den middagen så sprang jag till köket minnst 10 gånger, bara för att 
"nicola kan hämsta det"
Jag har inte pratat med pappa sedan igår men om han väntar på att jag ska be om ursäkt för att vilja sova så kommer han att få vänta ett tag, för jag kommer inte be om ursäkt för att vara trött. 
 
Vanlig lördag idag, ingenting händer bara att jag ska med skolan och träna. inte så kul. sedan ska jag vara själv ett tag för det har jag inte heller varit på en vecka. och jag är en sodan person som verkligen behöver vara själv minst en timme om dagen, igentligen mer än så men om jag vill vara själv mer än så så kommer pappa att dampa
 
Jag har inte heller lov nu som alla i sverige har.... 
 
och mamma komprecis in och gjorde min dag ännu värre
pöös nicki
allmänt | |
Upp